Hallå, är det tidningsmakarcentralen?
Ja, varsågod.
Är det hit allmänheten kan ringa in nyheter mot ersättning?
Ja, det stämmer.
Bra. Jo, nu jäklar får ni allt ta och skriva om det här! Skandal! Och betalt vill jag ha!
Lugn nu, frun. Skriva om vad? (Vad är nu detta för galning?)
Ja, men vet ni eller vet ni inte hur äcklig mat jag köpte här om dagen?
Inte.
Ska jag säga?
Ja, gör det.
Okej. Sjukt äcklig! Och med "sjuk" menar jag sjuk! Bokstavligt talat, om ni fattar?
Bokstavligt talat?
Just det! För jag fick sjukdomar av den!
Hur vet ni det?
Hur jag vet? För att jag åt ju upp den, naturligtvis!
Jag menar, hur vet ni att det var av just maten ni fick sjukdomar?
Jo, för jag drabbades av en det ena och en det andra beroende på vad jag just för tillfället förtärde. Det fanns ett klart samband mellan sjukdomarna och maten!
Okej. Fortsätt. (Kanske kan vi få ut något av detta? Till nät-upplagan, om inte annat ...)
Ska jag räkna upp hur dom olika ingredienserna smakade och vad jag fick för sjukdom bara därför?
Ja, gör det. (Var är bandspelaren? Det här måste dom andra höra!)
Jo, först var det löken. Den var så äcklig att jag fick påssjukan, ta mig tusan. Efter några tuggor såg jag ut som Elefantmannen.
Oj, det var illa. (Hahaha! Obetalbart!)
Skojar du? Det kändes som om påsarna skulle sprängas! Jag kan för övrigt nämna att en av dom sprängdes. Nästan, alltså. Och jag som redan har ganska stora påsar under ögonen, jag blev ju inte gladare av det, om du fattar?
Hrm. Jag förstår. (Hahaha!)
Sedan var det tomaterna. Fy för den lede vilka tomater! Som hade hin håle själv odlat fram dom i underjorden! Jag klämde i mig åtta stycken, men se, det skulle jag inte ha gjort!
Varför inte? (Varför inte?)
Jo, det ska jag säga. För dom var så sjukt äckliga att mina hemorrojder klämde in. Det kändes som hela ... hela ... ja, du fattar? Skulle sprängas, kändes det som i alla fall!
Hm. Jag håller med om att det låter oaptitligt.
Oaptitligt är bara förnamnet. Efternamnet är surströmming.
Men varför åt ni åtta stycken, då? Varför slutade ni inte äta av tomaterna efter en eller två?
Jag var ju hungrig, för böveln! Och löken var slut för länge sedan!
Jag förstår. (Jag fattar ingenting!)
Men det värsta har jag kvar att berätta.
Vilket var det värsta, då? (Sådär, på med bandaren)
Resten av måltiden, naturligtvis. Den del jag ännu inte redogjort för. Trodde du jag intog en måltid bestående av enbart lök och tomater?
Nej, jag ...
För i så fall tog du fel.
Jo, jo, jag ...
För i så fall inser du inte att där även ingick små bitar av skinka.
Skinka?
Visst. Även annat, men det återkommer jag till.
Hm.
Ska jag säga om skinka var god eller inte?
Ja, gärna. Var den god?
Inte det minsta! Tvärtom! Den var så äcklig, så äcklig så!
Så äcklig att du blev sjuk?
Nu har ni rätt! Jag hade just förtärt en avskyvärd liten skinkbit då åkomma hemsökte mig som en blixt från klar himmel! När jag kommit så långt som till skinkan, och kunnat konstatera att också den var sjukt äcklig, drabbades jag av en nackspärr så svår att skallen hamnade på tvären. Det kändes som om hela nacken skulle sprängas. Samt att höger ben sprängdes. Förlåt, somnade, menar jag. Höger ben somnade.
Konstigt att det inte var hemorrojderna som besvärade er, om man tänker efter.
Hur menar ni?
Om det var av skinkan, menar jag. Men det kanske är långsökt ...
Hm, ni har rätt. Skinka och hemorrojder hör ju ihop, kan man tycka. Det tänkte jag inte på. Men skriv att det var så i tidningen, för alla del, om det ser bättre ut.
Jo, kanske det. Tack för tipset. (Fan, tanten har ju talang för det här!)
Nå. Ska jag fortsätta och prata om det andra jag åt också?
Låt höra.
Då säger jag brödet.
Brödet?
Just det. Det var så in i norden vidrigt att hjärtat stannade i bröstet på mig! Det kändes som om hela jag skulle sprängas!
Hjärtat stannade? Du menar ... Dog du?
Just det! Något för kvällsupplagan, eller vad säger du?
Men du lever ju nu? Eller? (Jag går fan inte på vad som helst!)
Med nöd och näppe, kan jag påpeka. Och enbart på grund av makaronerna.
Makaronerna? (Detta blir värre och värre!)
Just det. För dom var så outsägligt avskyvärda att med dom hade man kunnat väcka lik! Även kadaver stadda i lika långt gången förruttnelse som makaronerna i fråga!
(Jag tänker inte fråga hur hon kunde käka makaroner när hon var död.)
Undrar ni inte hur jag kunde käka makaroner när jag var död?
Jo.
Det ska jag säga. Det är ju bland annat därför jag ringer. Jo, när jag föll ihop, drog jag bordet med mig. Därmed även uppläggningsfatet med makaroner som av en lycklig slump kom att hamna uppochner med sin centrala del över mitt ansikte. Tur i oturen att jag inte hade hunnit slå på någon dressing.
Oj!
Det var dom sista nervryckningarna i käkmuskulaturen som räddade mig!
Jösses. (Hm ... Det här kan bli en bra löpsedel!)
Jag död-åt några tuggor, tro det eller ej. Med hjälp av spasmer och dödsryckningar.
Jösses. (Jag tror det inte. Men det kan bli en bra löpsedel!)
Jo ni! Och jag återbördades alltså till de levandes skara lagom för att känna hur förbannat äckliga dom där makaronerna var! Jag hade ju redan munnen full, som jag sa. Usch och tvi!
Men, spottade ni inte ut makaronerna då? (Det hade nog jag gjort ...)
Nej, för tusan! Jag klämde i mig rubbet. För att vara på den säkra sidan. Jag var så glad att jag fått livet tillbaka!
Så, allt slutade väl då?
På sätt och vis, ja. Jag var ju i alla fall mätt. Det var för att jag hade ätit så mycket mat.
Men?
Men när jag föll slog jag skallen så illa att jag nästan fick en hjärnblödning på kuppen! Det kändes som om hela huvudet hade sprängts för länge sedan. Bara ett tomt, värkande hål kvar.
Hm. Men då kan man alltså säga att det var maten som orsakade hjärnblödningen?
Absolut! Om du med hjärnblödning menar att det kändes som nästan hjärnblödning.
(Där har vi löpsedeln!) Tack för samtalet, frun! Betalning kommer med posten!
Betalning? 500 000 kr?
Nej, inte riktigt. Betalning i form av två matkuponger på Allmänna Salladsbaren.
Tidningskrönikör
zENIL.se
