Jag vet inte hur ni definierar "ha sex med"?
Nå. Avgränsningen är väl subjektiv? En smaksak. En fråga om åsikt. Till viss del, i alla fall. Om någon anser sig "ha sex med" stolen vederbörande sitter på – bara genom att sitta på den (jag menar, sitsen utsätter väl därmed ädla delar för både det ena och det andra vad gäller fysisk påverkan) – så har naturligtvis ifrågavarande rätt till denna inställning. Denna ståndpunkt, kan man kanske säga.
Men tror ni inte att många av oss fordrar lite mer än bara (kortvarig) beröring för att man ska kalla det för "att ha sex med"? Betyder inte "att ha sex med" att den (det?) man "har sex med" sexar tillbaka? Att akten i fråga är en interaktion mellan (minst) två aktörer?
Låt oss läsa artikeln bakom den sensationella rubriken, högst sannolikt införd i brist på skräck-hot, monster-väder eller besked om fallande (stigande) super-ränta:
Ja, det var ju ytterst intressant, eller hur? Illustrativt och uttömmande. Ett journalistiskt mästerverk, rent av?
Alltså, nyheten är att en narkotikapåverkad person har gnuggat sig mot ett träd en stund.
Jojo ... Är det fler än jag som skönjer en hönsgård skapad av ett fjäder-fragment? Jag tror inte rubriksättaren såg det humoristiska i ordalydelsen; den ville nog bara (som vanligt) ge (falskt) sken av monster-sensation, för att locka intet ont anande läsare. Men vi som vandrat i dessa snaskiga tidningsmakar-gränder tidigare kan även ta del av det som står mellan de magra raderna. Och ser vi då sammanhanget klart, sker detta med visst nöje.
Var så goda och sitt. Välkomna.
Tack.
Tack.
Ja, ni har alltså bekymmer ... i ert förhållande?
Ja.
Ja. Han har. Han har bekymmer.
Nej, hon. Det är hennes fel. Hon är bekymret.
Men gubben, håll med om att det är du?
Nej.
Nå. Vi får gå igenom det där. Ska du inte sätta dig?
Nej tack.
Han står helst.
Jag står helst. Dock inte den.
Den?
Nej. Just det. Där sa du det. Det är det som är bekymret. Det stora. Eller lilla, om du så vill. Att den inte står.
Han blir avtänd, säger han. Bekymmersamt, va?
Jag blir avtänd. Av henne där.
Inte av mig, direkt, gubben?
Nej, inte direkt.
Hur menar ni nu?
Han blir ...
... jag blir avtänd av hennes ideliga orgasmer.
Ideliga?
Ja, oavbrutet. Minsta lilla tendens till stimuli så får hon orgasm.
Nu överdriver du, gubben.
Vill du verkligen inte sätta dig?
Tack, men jag står helst. Med armarna ut så här.
Han står helst. Dock inte den.
Varför med armarna ut så där?
Han vill om möjligt påminna om ett träd.
Om ett träd?
Han vill helst se ut som en björk. Om det går.
Nu sa du "om det går", älskling! *snyft*
Förlåt älskling.
Försiktigt! Akta barken!
Haha! Kallar du det där för bark! Det ser alla att det är papier-mâché!
*snyft*
Våra par brukar sitta. Det blir mer avslappnat.
Sch! Säg inte "avslappnat"! Han kan börja böla för mindre!
Jag är känslig.
Han hörde dig! Tusan också!
Hrm ... Nå. Okej, du slipper.
Bra att du sa "slipper". Hade du sagt "slapp" hade han börjat gråta.
Det är för att jag är så känslig.
Han är otroligt känslig. Han får inte upp den längre för att han är så känslig.
Det är för att jag är så känslig. Och avtänd.
Jag för... Jag fattar. Nå. Då så. Nu vill jag att frun börjar. Berätta om ert bekymmer.
Det började med att hon ville vara med en annan!
Vänta nu, frun skulle ju börja.
Ja, jag sa ju det. Det var så det började.
Äsch, jag ville inte vara med en annan. Jag bara hetsade upp mig lite på ett gulligt träd jag träffade.
Ett gulligt träd?
Ja. Men så var jag också en smula påtänd, vid tillfället. Det bidrog säkert.
Hon var påtänd och jag var avtänd. Tokigt, va?
Vad menar du med träd?
Hon var rätt och slätt tänd på en björk, varken mer eller mindre. Fy faan! Hur ska jag kunna konkurrera med en björk?! *snyft* Jag som är kort och tjock! Och röd. Den där arroganta björk-lymmeln är svart, vit och hur lång som helst!
Hur menar du nu? Tjock och röd?
Allvarligt, min man kan vara en riktig planta ibland. Så tjock är han väl inte, eller hur?
Tja, jo, ganska, för all del ...
Honom tog du minsann i grenen!
Min man är så otroligt svartsjuk. Om han kunde, skulle han mörda stolen jag sitter på.
Inte mörda. Men slå sönder.
Hm, ni verkar vara ett knepigt fall.
Jag är knäckt, förstår du inte?! Bruten! Murken, inifrån! Totalt avlövad!
Lugna dig nu, Ahlgren.
Varför kallar du din man för Ahlgren? Så heter han väl inte?
För jag låtsas att jag heter Ahlgren! För att ge sken av att vara ett träd! En Ahl, typ, eller i alla fall en liten Ahlgren. Så min fru inte vill vara otrogen med Björkman!
Det vill jag inte, gubben. Bara när jag är påtänd, det vet du väl?
Björkman?
Jag ska såga ner den jäveln! Så får vi se hur stöddig han är efter det! Så får vi se om du försöker ha sex med stubben, sedan. Ha!
Äsch, jag bara kallade han för Björkman. Så det blev mer personligt. Och du måste komma ihåg att jag var påtänd, inte sant?
Vem var det du kallade för Björkman?
Jo, det kan du fråga!
Ja, alltså ... det där trädet. Det gulliga.
Hon hade sex med ett träd! *snyft*
Jag försökte, Ahlgren. Jag försökte ha. Kvistarna tog emot. Tyvärr.
Jag ska ringbarka det aset! Han är bara ute efter din buske! Ge honom lillfingret så tar han hela busken! Alla träd är sådana! Tänk att du låter dig charmas så lätt?
Bara när jag är påtänd, gubben.
Ja, men det är du ju hela tiden!
Älskling, jag ångrar mig, har jag ju sagt. Men du vet hur jag blir när saven rinner till.
Alltså, om jag förstår ... så övergav du din man för ett ... träd?
Ja, hon sågade mig. Totalt! Det var som ett hugg i hjärtat!
Äh, det var ju bara en flirt. Helt oskyldigt!
Oskyldigt?! Som du gjorde dig till. Hölls med att plocka skogsbrynen i timmar.
Va? Skogsbrynen?
Va?
Åh, förlåt, felsägning. Jag såg inte skogen för bara trän. Ögonbrynen, menar jag. I alla fall ... I timmar. Och kamma barret hur länge som helst.
Men det var ju för dig jag ville vara fin, gubben.
Jo, kyss mig! Nej, föresten, gör inte det. Då blir jag säkert avtänd. Dra mig på en vagn i stället. *snyft* Hon avverkar karlar på löpande band, den där!
Karlar, säger du nu?
Ok, inte direkt karlar då. Jag säger som det är, jag säger träd. Hon avverkar träd. Men hon är kräsen! Dom ska vara unga och resliga. Små tjocka träd du-du-du-du-duger minsann inte. Små tjocka, som jag är, till exempel.
Du är väl inget träd?
Jag försöker ju! Visst liknar jag en fura, i alla fall lite?
Akta, nu lossnade det en bit papier-mâché igen, gubben.
Varför sa Ahlgren så där: "du-du-du-du-duger"?
Äsch, han tror att jag tänder mer på honom om han stammar ibland.
Säg träd-stammar så säger du sanningen.
Hm... Ni är verkligen ett knepigt fall.
Hur knepigt som helst, om du frågar mig. Och vi som hade det så bra ... Livet på en pinne ... *snyft* Men så en dag ... var allt över. Där satt jag, avtänd och slak. *snyft* Kändes som jag ville gå på planka, allra minst. Medan min fru tumlade runt bland grenar och lövruskor.
Nja ... Jo. I princip, för all del. Men ...
... men jag förstod att du tänkte kasta ut mig med badvattnet! När du inte ville ha kottar!
Kottar?
Så fort vi skulle till att ha ens det minsta lilla sex var det kåda som gällde!
Kåda?
Han menar kådis. Alltså, jag var inte redo för kottar, Ahlgren. Det där hade vi ju pratat färdigt om för en tid sedan.
Vilken tid var det?
Förra veckan. När jag dejtade Björkman. Och var påtänd.
Det är bra virke i mig också, ska du veta. *snyft*
Kan man verkligen kalla det dejta?
Jag kallar det förföra! Hon förledde grabben! Med sina plockade skogsbryn och välkammade barr! Hon är en träd-ätare! För det är inte första gången!
Inte?
Förra sommaren var det en ek.
Äsch, den stofilen. Hade jag inte varit påtänd hade jag aldrig sprungit till skogs med honom!
Och i januari kom jag på henne med vår julgran.
Vi bara kelade lite.
Det var fan kvistar och barr i sängen ända fram till påska! *snyft*
Överdriver du inte nu?
Kvistar och barr över en månad?
Överdrivet.
Kvistar och barr flera veckor?
Det kan jag köpa ...
Bra, där ser du. Hursomhelst. Hon gav sig till och med på vår juckapalm en gång! Sedan låg dom där och juckade, den ena värre än den andra. Du må tro att jag blev avtänd! Jag blev så in i norden avtänd att hälften hade varit nog. Jag blev in i norden jordig också, för den satans juckan satt ju fortfarande kvar i blomkrukan. *snyft* Tog flera timmar att snygga upp sedan.
En gång, Ahlgren! Det var en gång! Och då var jag påtänd! Och då knep det verkligen!
*snyft* Har du hört talas om att stilla köttets lustar? Och när jag säger kött menar jag inte oxfilé! Eller fläskkarré. Eller finmald köttfärs! Eller lövbiff! Eller högrev. Eller ...
Jag fattar! Jag fattar! Överdriver du inte igen nu, Ahlgren?
Min man överdriver alltid. Utom i sängen. Där är han som en tom konsum-kasse. Undra på att jag är mottaglig och lättflörtad när det dyker upp snygga karlar som visar mig lite uppskattning.
Karlar?
Du vet vad jag menar.
Är inte tom konsum-kasse att överdriva?
Ok, halvfull konsum-kasse, då.
Ni var då ett knepigt fall.
Ja, visst är vi knepiga?
Jag tror bestämt att jag måste ge er det ultimata rådet. Den sista utvägen. Den enda lösningen.
Bara du inte menar ut-lösningen. *snyft*
Vad?
Köp dagens kvällstidning. Köp båda.
Båda?! Är det så illa, menar ni?
Ja. Definitivt. Nå, alltså. Ta sedan del av – och tillgodogör er – den högkvalitativa kunskap som dessa förmedlar. Anamma denna, och alla era bekymmer torde vara som bortblåsta!
Må det?
Om inte bortblåsta, så i vart fall ersatta med andra bryderier.
Tidningskrönikör
zENIL.se
