Avsnitt 16 av 24

Kära dagbok!

Kan du BF2-snacket?
Ja, inte det där som datorn säger när du klickar på pratknapparna i spelet. ”Affirmative” och ”Enemy boat spotted” och så där. Det är BF2-språket. Nej, nu menar jag BF2-snacket! Det spelarna säger till varandra.
Kan du det?
Vet du, till exempel, vad som menas med att vara ägd?

Som igår. Då blev jag skjuten av en kille som hette VildeVaselin. Först sköt han mig och sedan sa han: ”LOL! Där ägde jag dig allt”.
”LOL, Det gjorde du inte!” svarade jag. Jag ansåg nämligen att han inte alls ägde mig.
”Joho du!” sa han.
”Nehe du”, sa jag.
”Joho du!” sa han.
””Nehe du”, sa jag ”För nehe-nehe-nehe du. För inte för att du ägde mig?”
”Joho du!”
”Ägde?”
”Ja”, sa VildeVaselin. ”Jag ägde upp dig! LOL.”
”Upp?”
”Ja! LOL!”
”I så fall ägde jag ner dig”, sa jag.
”Va?” sa VildeVaselin.
”Jag ägde ett par rullskridskor en gång”, filosoferade jag lite frånvarande. ”Tills en elak filur knyckte dom.”
”LOL!” sa VildeVaselin. ”Då ägde filuren dina rullskridskor!”
”Det gjorde han inte” sa jag argt. ”Han knyckte dom! För det var nämligen jag som ägde dom! Filuren som knyckte dom, knyckte dom! Han knyckte upp dom! LOL!”
”Ägd!”
”Knyckt!”
”Ägd!”
”Knyckt!”
”Vad snackar ni om?” Det var Buurken som hade loggat in och nu lade han sig i samtalet.
”VildeVaselin säger att den elaka filuren som knyckte mina rullskridskor ägde dom. Att han ägde upp dom”, förklarade jag. ”LOL.”
”Vilka rullskridskor?”
”Äh, det var när jag var sju år ...”
”Va?”
”LOL.”
”Jag sköt HansHugo”, sa VildeVaselin. ”LOL! Och då sa jag att jag ägde honom! För det gjorde jag! Vi äger hela Kina!”
”LOL det gör ni inte! Äger hela? Hela? Då vore det ju inte Kina, fattar du väl om ni ägde hela, då vore det ju USMC!”
”Man brukar säga att man äger när man skjuter någon”, förklarade Buurken. ”Eller när man vinner ...”
”LOL”, sa VildeVaselin. Uppägd!”
”Nerägd!”
”Uppägd!”
”Nerägd!”
”Vad menar du med nerägd?”
”Jag vet inte direkt, Buurken ... Jag bara liksom käftar emot om jag ska vara ärlig. LOL.”
”Fan va du e ägd, HansHugo!”
”LOL, det är jag inte!” sa jag argt. Sedan filosoferade jag igen: ”Men mina rullskridskor ... Fan va jag ägde dom ... Det var rent grymt vad jag ägde dom. För dom var fet-mina ... tills dom blev knyckta.”
Just då knivade Buurken VildeVaselin.
”Ägd!” sa Buurken.
”LOL”, sa jag. ”Synd att du inte hade ett par rullskridskor på fötterna! Då kanske du skulle kunna skrinna ifrån Buurken när han kommer och vill knivas! Men du kanske inte äger några?”
”Äh!” sa VildeVaselin surt.
”Äger man alla som man skjuter?” frågade jag.
”Mja ...”, sa Buurken. ”Inte äger, typ. Fast man säger så, bara.”
”Men om man skadar någon. Så han har typ tre röda streck kvar. Eller fyra. Äger man han då?”
”Nee ...”
”Men då kanske man kan säga att man lånar honom?”
”Lånar?”
”Ja! Man äger honom inte ... men man lånar honom!”
”Vet inte ...” sa Buurken tankfullt.” ”Har aldrig hört någon säga det ... Lånar ...”
Jag kastade iväg en granat mot en fiende som kom smygande. Den exploderade ganska nära så han blev säkert skadad. ”Haha! LOL! Lånad!” sa jag triumferande.
”Vadå lånad?” sa fiende-killen.
”Jag lånar upp dig!” fortsatte jag. ”Och ner! Kina lånar hela USMC!”
”LOL”, sa Buurken.
PANG!
Där blev jag snajpad i skallen av VildeVaselin.
”Ägd!” sa han ånyo. Föga förvånande. ”LOL!”
”Du ägde mig inte”, sa jag medan jag spawnade på Buurken.
”Ägd!” upprepade VildeVaselin.
”Jag kan gå med på att du hyrde mig”, sa jag. ”Men du ägde mig inte.”
”Hyrde jag dig?”
”Jepp! Och nu har hyran gått ut!” Ra-ta-ta-ta! Jag sköt en salva mot VildeVaselin men han dog inte. ”Lånad!”
”Va?”
”Totalt upplånad!”
Buurken hade gjort en kringgående manöver och lyckades nu kniva VildeVaselin igen.
”Ägd!”
”Och lånad!”
”LOL!”
”Ni två är ju helt mongo”, sa VildeVaselin.
”I så fall är du en banan”, sa jag. ”LOL.”
”En banan?” undrade VildeVaselin.
”En banan?” undrade Buurken.
”Ja”, sa jag. ”Varför inte? För om VildeVaselin säger att vi är en mango så kan väl jag säga att VildeVaselin är en banan! En låne-banan.”
”LOL”, sa Buurken. ”VildeVaselin är en upp-lånad låne-banan!”
”Det är jag inte!” sa VildeVaselin. ”Föresten ska jag sluta nu. Mamma säger att jag måste dissa.”
”Din mamma?” undrade jag. ”Är det hon som säger till dig när du ska dissa? Hur kan hon veta det?”
”Veta vad?” sa VildeVaselin.
”Ja ... Att du är diss-nödig. Hur kan hon veta det?”
”Meh!” sa VildeVaselin.
”Jag får dissa precis när jag vill”, deklarerade jag stolt. ”Dajsa också.”
”Meh!” upprepade VildeVaselin.
”Men din mamma kanske äger dig”, retades jag. ”I så fall kan hon skryta med att hon äger en diss-nödig låne-banan! LOL!”
”Ägd!” sa Buurken.
”Ägd!” sa jag också. ”Ägd ... OCH lånad! LOL!”

å, kära dagbok. När man pratar BF2-snacket kan man säga att man äger varandra, att man lånar varandra och att man hyr varandra. Och hamnar man i en situation när man vill sluta kan man bara hävda att man är diss-nödig. LOL.