Inledning
Att på rätt sätt retas är definitivt ett uppskattat nöje för Den Som Retar (förkortat DSR eller ibland DDS, från uttrycket Din Dumma Sill) såväl som för Den Som Blir Retad (förkortat DSBR eller ibland JSS, från uttrycket Jag Ska Skvallra).
Emedan ret också kan vara blott och bart elakt, helt utan humor och empati och därmed långt ifrån något som DSBR finner roande – även om DSR av orsaker som inte är helt lätta att förstå uppenbarligen kan finna personligt nöje i situationen – kan man dela upp ret i två från varandra tydligt separerade huvudgrupper: Det Goda Retet respektive Det Onda Retet, förkortat DGR respektive DOR. I föreliggande text diskuteras utan undantag det förstnämnda, DGR, om inte annat tydligt anges ...
Reaktionen på retet
I begreppet DGR ingår utöver retet i sig också den reaktion retet framkallar. En stor del av nöjet för den som retar ligger nämligen just i att se, höra och stundtals också känna hur den retade reagerar på retet i fråga. Detta faktum är något som DSBR ofta är helt eller delvis medveten om vilket innebär att han/hon så långt som möjligt försöker undvika att visa sin reaktion i syfte att därmed reducera DSRs nöjesupplevelse. Denna strävan hos DSBR är i sin tur i princip alltid känd för DSR vilket medför att DSRs nöjesupplevelse blir extra uttalad om/när DSBR faktiskt reagerar. Ret utgör som synes ett komplicerat samspel mellan DSR och DSBR vilket medger förfinade varianter på ett och samma grundtema, och där båda – men framför allt den som retar – kan utveckla en stor skicklighet i sin utövning.
Förhållandet
Vuxna kan reta varandra med relativt stor utbyte, och gör det också inte så sällan, men för att nå de exceptionellt höga DGR-ret-höjderna måste man utöva en speciell, specifik typ av retning nämligen den när en vuxen individ retar ett barn alternativt när ett större barn retar ett mindre barn. Man har valt att med ett gemensamt namn kalla denna typ av ret för Makt-Ret, förkortat MaR. MaR baseras nämligen på det faktum att den som retar befinner sig i någon form av maktposition i sitt förhållande till den som retas. Dessutom ser DSBR ofta upp till DSR och inte så sälla är DSR i mångt och mycket DSBRs förebild. Som framgår av exemplen nedan åstadkoms troligen de bästa reten när en förälder retar sitt barn men ett äldre syskon eller en äldre kusin som retar sin yngre släkting eller dennes jämnåriga kamrater kan få till nog så kvalificerade ret. Också en lärare – eller i alla fall en lärarvikarie – kan någon gång med framgång reta en elev.
Barn och yngre släktingar kan dock stundom prestera nog så lyckade ret med sina föräldrar respektive äldre släktingar och vänner som måltavla. Rimligen är detta inte minst fallet då barnet/den yngre vid upprepade tillfällen själv blivit just retad vilket fått till följd att han/hon därvid – utöver nöjet att ha blivit retad – genomgått det man torde kunna kalla ret-utbildning. Om någorlunda perceptiv kan ett syskon, en släkting eller en vän till DSBR också som neutal, tredje parts betraktare till ett ret, tillgodogöra sig viss ret-kunskap, men i dessa fall torde inlärningskurvan bli betydligt flackare än när individen själv är DSBR. Sammantaget torde man dock utan tvekan kunna konstatera att ret i sig stimulerar till dels nya ret, dels till ret av ett alltmer kvalificerat slag.
^ Tillbaks upp ^Måttstock
Att på ett objektivt sätt mäta hur bra ett ret är låter sig inte göras så lätt. Många anser att man troligen aldrig på ett rättvist sätt kan mäta ett ret per se och man har därför valt att i stället försöka värdera slutreaktionen på retet i fråga enär slutreaktionen anses stå i direkt proportion till retet i fråga. Eftersom det som avgör slutreaktionen också är beroende av en rad inkonstanta faktorer vilka kan variera högst avsevärt (så som trötthet, hunger, törst mm) har man valt att dela upp värderingen i två separata delar nämligen DSBRs mottaglighet respektive DSRs grad av förmåga. Dessa två storheter läggs sedan ihop varvid man beräknar Total-ret, TRet, enligt en matematisk formel (se nedan). Det bör i detta sammanhang nämnas att DSBRs mottaglighet anses stå för 75-80% av slutreaktionen samtidigt som det endast är DSRs förmåga som går att utveckla och förfina. Man kan, s a s inte träna sig på att bli lättare att reta. Där emot kan man definitivt bli bättre på att reta.
^ Tillbaks upp ^DSBRs mottaglighet
DSBRs mottaglighet mäts i sk Gustav-enheter, GuE. En GuE på 1.0 innebär att DSBR inom en viss tidsrymd efter ett standardiserat stimuli reagerar med verbala och motoriska åthävor under minst 8 sekunder. Man har prövat olika typer av stimuli utan att hittills ha kommit fram till ett idealsikt sådant, men testsituationen innebär för närvarande att en så neutral person som möjligt i DSBRs omedelbara omgivning först uppvisar en öppnad påse godis samtidigt som denne frågar DSBR om han/hon vill smaka av innehållet och sedan – när DSBR svarat ja – meddelar att han/hon inte får det samtidigt som personen själv tar två godisar ur påsen i fråga och raskt stoppar in dom i sin mun.
(Observera att det i denna testsituation förutsetts att DSBR är i det närmaste övertygad om att han/hon förr eller senare kommer att få ta del av i alla fall en skärv av innehållet i påsen. Vore DSBR övertygad om att han/hon aldrig skulle få smaka av godiset i fråga skulle för det första retet inte vara ett DGR utan ett DOR och för det andra DSBRs reaktion i hög grad avvika från vad som annars är fallet.)
Föga förvånade varierar GuE högst avsevärt beroende på vem som utför detta test men tills nu finns ingen metod som överträffar den ovan beskrivna.
Enär en övervägande del av DSBR har en mottaglighet som understiger GuE 1.0 brukar man ange mottagligheten i cGuE, centi-Gustav. 1 GuE är därvid detsamma som 100 cGuE.
^ Tillbaks upp ^DSBRs åldersvariation
GuE varierar med åldern, se tabell 1. Riktigt små barn är svåra att reta med renodlade DGR men också i relativt späd ålder kan det låta sig göras. Exempel på detta är att till ett barn i äldern 3-6 månader servera välling ur en nappflaska vars napp man inte gjort något hål i eller att bjuda barnet en alldeles funktionsduglig nappflaska full med lagom ljummen välling men sedan genast ta ut den ur barnets mun så fort det börjar äta. I båda dessa fall rusar emellertid Vill-Sluta-Procenten, VsP, i höjden så fort, att risken att tangera 100% är överhängande. Med någon träning kan det dock lyckas.
Så fort ett barn lärt sig tala är det mottagligt för renodlat verbala ret men det torde vara först i 4-5 års-åldern som sofistikerade ret är möjliga. GuE stiger med åren för att vara som högst i åldrarna 4-10 år varefter de avtar något fram till puberteten varefter det raskt sjunker.
Man har noterat att GuE sjunker parallellt med att Lj stiger hos en och samma individ och det har spekulerats i att storheterna motsvaras av en konstant nivå av en och samma transmittorsubstans alternativt någon körtelprodukt men att hittills okända faktorer ger denna nivå olika uttryck i olika åldersgrupper.
| Ålder | cGuE |
|---|---|
| 0-3 mån | 0-1 |
| 3-6 mån | 0-12 |
| 6-12 mån | 4-22 |
| 1-2 år | 16-38 |
| 2-3 år | 25-42 |
| 3-4 år | 38-72 |
| 4-6 år | 62-88 |
| 6-8 år | 71-118 |
| 9-12 år | 49-81 |
| 12 år + | 31-42 |
^ Tillbaks upp ^
DSRs grad av förmåga
DSRs grad av förmåga till ret är om möjligt ännu svårare att mäta och därför har man funnit sig nödsakad att utgå ifrån GuE vilket kanske inte är helt lyckat. Beräkningen går emellertid till så att man utgår från en DSBR med en konstaterad GuE på 1.0. DSBR sammanförs med DSR i ett stängt, standardiserat rum varpå man noterar den tid som förflyter fram till den tidpunkt då DSBRs röst och/eller oljud registreras i ett kontrollrum vilket befinner sig på ett visst avstånd från platsen beroende på lokal akustik, lyhördhet mm. Retförmågan mäts sedan i sk Lejon-enheter, Lj där Lj 1.0 innebär att DSBRs röst och/eller oljud registreras inom 10 sekunder från det att dörren till testrummet stängts.
Enheten Lejon kommer från det ret som i samband med en klassiskt testsituation innebar att DSBRs röst och oljud tydligt noterades redan efter 4.7 sekunder vilket är rekord i dylika sammanhang. Vi har tillgång till en utskrift från den bandupptagning som gjordes vid detta tillfälle och den ser ur som följer:
DSR 13 år, man. Kusin till DSBR.
DSBR 7 år, man. Kusin till DSR. Säkerställd GuE 1.0.
Tidpunkt 16.45.00. Dörren stängs.
DSR: (Sjunger, icke identifierad melodi) Vill-du-bli-prinsessa-eller-LEJON?
DSBR: Lejon!
DSR: Då blir du ... (paus 0.8 sec) PRINSESSA!
Skrik (troligen ordet "NEJ" alternativt "TJEJ ..."), dunk, skratt, brak ...
Tidpunkt 16.45.05.
Precis som GuE ligger flertalet DSR på ett Lj under 1.0 och man anger oftast också denna storhet i cLj.
^ Tillbaks upp ^Att mäta ret
Som vi sett är det inte lätt att mäta ret och i och för sig inte heller så intressant. Huvudsaken är ju att man har kul! Men ytterligare ett förhållande bör nämnas nämligen DSRs förmåga att sluta innan det gått för långt. För långt för DSBR alltså.
Enkelt kan man säga att det är dags att sluta retas när DSBR vill det till mer än 92-95 %. Man talar härvidlag om VsP, Vill-Sluta-Procenten. Ett bra ret innebär att DSBR till en början för all del vill att DSR ska sluta retas men inte till mer än kanske 50-60 %. DSBR tycker nämligen också att det är roligt, i alla fall lite grann.
DSRs förmåga att förstå när DSBR börjar närma sig en VsP på 95% är kanske det som mer än annat avgör om det är en skicklig DSR eller inte. Och ibland troligen också det som avgör om det är frågan om äkta DGR eller om det i själva verket rör sig om någon DOR- variant. Att fortsätta reta en DSBR också efter att dess VsP nått 100 % innebär nämligen att ett aldrig så lyckat DGR i det ögonblicket övergår till att vara ett DOR. Eller just innan VsP blivit 100 % om man ska vara exakt.
Tar man exemplet med lejonet och prinsessan ovan och låter DSR upprepa frågan, "Vill-du-bli-prinsessa-eller-LEJON?", till en DSBR med GuE 1.0 kommer denna med stor sannolikhet att om och om igen svara "Lejon" med förhoppning om att DSR tillslut ändå ska säga att han får bli ett "Lejon" och inte en "prinsessa". För varje gång frågan ställs – eller rättare sagt svaret "Då blir du ... PRINSESSA" ges – närmar sig dock DSR en VsP på 100%. Efter ett visst antal gånger är DSBRs önskan om att DSR ska sluta retas maximala 100% och då har det gått för långt.
Denna förmåga att förstå när det är dags att sluta har visat sig omöjlig att mäta. Att så är fallet är i sig ganska retligt och det är på grund av detta faktum man har inskränkt sig till att mäta total-ret, TRet, vilket alltså är en kombination av GuE och Lj varvid GuE multipliceras med Lj och en konstant:
TRet = GuE x Lj x k
där k = 102.
Enheten man får kallas Nan vilket anses komma från uttrycken "Na-na-na-na-na-na". I genomsnitt ligger TReT runt 20-25 Nan. Värden över 100 Nan är extremt ovanliga.
^ Tillbaks upp ^DSRs skicklighet
För att försöka illustrera en DSRs skicklighet ska vi åter titta på lejonexemplet; Om DSR, vid en tidpunkt när DSBR till 97 % vill att DSR ska sluta retas, svarar "Då blir du ... ETT LEJON" och inte "Då blir du ... PRINSESSA" på frågan, kommer DSBR att känna lättnad och förmodligen också en ej helt obetydlig stolthet över att vara ett lejon. Retet är lyckat så till vida att DSBR blev väldigt retad samtidigt som DSR slutade i tid dvs innan VsP var 100 %. Men en skicklig DSR kan i detta läge – efter en kort paus – överrumplande säga, "Nej, föresten, du blir en prinsessa" med påföljd att DSBR ånyo blir i hög grad retad dock utan att befinna sig på VsP 97 % som man kanske kunde vänta. Svaret "Då blir du ... ETT LEJON" och den korta pausen därefter har nämligen fått till följd att VsP-nivån hunnit sjunka något och att DSBR i detta läge snarast ligger på 85-87 %. På så sett erbjuds DSR tillfälle att säga "Då blir du ... PRINSESSA" ytterligare några gånger och kan därmed alltså förlänga retet trots att DSBR sekunderna innan befann sig farligt nära 100 %! Från att ha varit ett bra ret lyckas DSR med sin skicklighet åstadkomma ett mycket bra ret! Innan den korta pausen låg cLj på cirka 75-80 men efter densamma – när DSR meddelade DSBR att han var en prinsessa trots allt – nådde det upp till kanske 110-112! Om vi för enkelhets skull antar att DSBR hade en GuE på 1.0 innebär det att TRet blir hela 114.24 Nan!
^ Tillbaks upp ^DSBRs nöjesupplevelse
Konstigt nog möts man ibland av dom som tvivlar på att DSBR överhuvudtaget kan ha något nöje i att bli retad. För att på ett tydlig sett åskådliggöra att så utan tvekan är fallet ska vi ännu en gång återvända till det klassiska lejonexemplet; Antag att DSBR omgående får veta att han är ett lejon. Bortsett från att han i så fall knappast kan sägas ha blivit retad överhuvudtaget – han har ju bara fått veta att han är ett lejon – kommer hans nöjesupplevelse som en följd av denna information att vara högst begränsad och kortvarig. DSBR är nämligen inget lejon på riktigt utan – om något – ett sådant endast i sin fantasi, vilket innebär att han snart glömt vad det var DSR sa att han var. Och om inte glömt, så märker han förr eller senare att han faktiskt inte är ett lejon. Men om han först – gång efter annan – fått det retliga svaret "då blir du ... PRINSESSA" med påföljd att han blir allt mer retad, kommer svaret "då blir du ... ett LEJON" när det sedan tillslut kommer, att upplevas som en befriande överraskning vilket innebär att den nöjesupplevelse han då känner kommer att vara betydligt större och mera långvarig än vad som annars vore fallet. Nyss blev han ju en prinsessa fast han fick upprepade erbjudanden om att i stället bli ett lejon! Retet – att han blev en prinsessa fast alternativet att bli ett lejon var så nära – utgör alltså grunden till ett betydligt mer koncentrerat och fokuserat nöje på grund av den stolthet DSBR känner över att tillslut få bli ett lejon jämfört med om han blivit ett lejon direkt. Situationen skulle naturligtvis vara en helt annan om DSBR verkligen var ett lejon. Då skulle han påminnas om detta faktum varje gång han såg sig själv i en spegel och för den delen varje gång han såg på sina händer och fötter (tassar). Men att försöka förnöja ett äkta lejon genom att informera detta om att vederbörande är just ett lejon låter sig knappast göras. Inte heller att reta ett äkta lejon genom att påstå att det är en prinsessa. Motsvarande kan förmodligen sägas också om prinsessor.
Avslutningsvis bör kanske påpekas att DSRs nöjesupplevelse i de allra flesta fall är betydligt större än DSBR erfar men detta till trots är ändå DSBRs nöjesupplevelse i många fall så pass stor att han/hon finner retet värt att utsättas för. I en genomsnittlig ret- situation torde den totala nöjesupplevelsen mellan DSR och DSBR kunna fördelas på cirka 80 respektive 20 %. Man kan schematiskt säga att ett ret som roar DSBR till mindre än 2-3 % är farligt nära ett DOR men, om den totala nöjesupplevelsen är väldigt, väldigt stor, kan också en fraktion nöje om endast några få procent stå för en så pass försvarlig volym nöje att retet ändå kan klassas som ett DGR.
^ Tillbaks upp ^Retkategorier
Äkta DGR torde i samtliga fall kunna underordnas ett relativt begränsat antal ret- kategorier eller ret- klasser. Dessa är som följer:
Innehavs- ret, IHR
Identitets- ret, IDR
Förmågs- ret, FMR
Dominans- ret, DmR
Lögn- ret, LRt
Alla ret-beskrivningar som senare presenteras kommer att vara klassificerade men redan här ska kategorierna åskådliggöras med några exempel.
^ Tillbaks upp ^Innehavs- ret, IHR
Ett IHR kan till exempel vara att DSR påstår att han/hon äger något som såväl DSR som DSBR vet tillhör DSBR. Det kan vara DSBRs cykel, serietidning, godis eller annat. Det som retar DSBR är sällan att han/hon blir osäker på huruvida han/hon äger föremålet i fråga – tvärt om, DSBR vet att han/hon äger det – utan det retliga är att DSR säger att han/hon äger föremålet fast DSBR vet att DSR vet att det är DSBR som är ägaren.
Ett annat IHR-exempel är att DSR hävdar att någon av DSBRs ägodelar är hyrd och alltså måste återlämnas till dess rättmätiga ägare inom snar framtid. Också relativt små barn känner ofta till vad som menas med att hyra något – man hyr till exempel en videofilm vilken kan spelas upp ett obegränsat antal gånger den dagen man hyrt den, men nästa dag måste den lämnas tillbaka till videobutiken – vilket innebär att DSBR ofta kan hysa vissa farhågor över att så verkligen är fallet. Detta bäddar för förträffliga ret där DSR till exempel kan hävda att DSBRs alla födelsedagspresenter måste returneras dagen efter kalaset och att också de mest uppenbart icke-hyrda föremål – så som olika maträtter, klädespersedlar, engångsartiklar, ja till och med badvattnet i vilket DSBR förnöjsamt badar – är hyrda.
En undergrupp till innehavs-ret är sk sukt-ret, SuR, vilket som namnet antyder innebär att DSR suktar DSBR. Exemplet med godispåsen ur vilken DSR (till en början) inte bjuder DSBR är ett typiskt sådant. Ett annat är att DSR en mycket varm dag frågar DSBR om han/hon är törstig och när denne förhoppningsfullt svarat ja säger –drick spott–. Eller att DSR frågar DSBR om han/hon vill ha något att tugga på och när DSBR svarat ja säger, –tugga på tungan då–.
Man kan sammanfattningsvis säga att sukt-ret innebär att DSR tydliggör för DSBR att denne inte innehar en viss, för DSBR attraktiv, produkt eller attraktivt föremål. Detta kan ske genom att DSR för DSBR bokstavligt talat uppvisar produkten/föremålet (så som den fulla godispåsen), uppger att DSR besitter produkten/föremålet i fråga men att detta innehav inte kommer att komma DSBR tillgodo eller bara genom att påminna DSBR om att produkten/föremålet överhuvudtaget existerar.
^ Tillbaks upp ^Identitets- ret, IDR
Lejonexemplet är ett renodlad IDR men det finns andra varianter på detta tema:
DSBR leker ofta att de är någon annan än den de i verkligheten är vilket utgör en förträfflig grogrund för DSR att retas. Ofta har DSBR dessutom en tillfällig favoritfigur därvidlag vilket innebär att DSR kan vinna många poäng genom att helt enkelt påstå att det är han/hon som är just den favoritfiguren. Antag att DSBR leker att han/hon är Stålmannen. Om då DSR går fram till DSBR och säger, "vet du vem jag är?" och DSBR svarar "nej ..?" och DSR då säger "det är jag som är STÅLMANNEN!", så kan man förstå att DSBR blir väldigt retad. Om DSR därutöver dessutom påstår att DSBR å sin sida är något DSBR inte vill vara – till exempel BoyZone ... eller ett glas mjölk ... eller något annat föga attraktivt ("Jag är STÅLMANNEN och du är ett glas mjölk!") – så inser man lätt till vilka nivåer man kan komma.
^ Tillbaks upp ^Förmågs- ret, FMR
FMR innebär att DSR påstår att han/hon kan något som DSBR nästan säkert vet att DSR inte kan. Därvid gör DSR klokt i att välja någon förmåga som han/hon verkligen saknar och helst något som ingen – eller i alla fall väldigt få personer – kan. Att som DSR upplysa DSBR om att man vet vad det är för veckodag nästa dag duger knappast. Nej, man ska helst påstå att man besitter någon egenskap av övernaturligt, eller i hög grad exceptionellt, slag. DSR kan till exempel hävda att han/hon kan flyga, trolla eller andas under vattnet.
Att DSBR låter sig retas av sådana påståenden kan förefalla besynnerligt men torde bero på flera olika faktorer. En del av förklaringen är förmodligen den att DSBR nästan säkert vet att DSR saknar den förmåga han/hon påstår sig besitta men eftersom DSR av DSBR uppfattas som en förebild också vars uppenbara förmågor (så som att kunna simma, förstå engelska osv) tangerar det övernaturliga i DSBRs ögon, får detta till följd att DSBR inte kan vara helt, helt säker på att DSR faktiskt inte kan det han/hon påstår sig kunna – inte ens när DSBR innerst inne är säker på den saken – och det tycker DSBR är retligt.
Ytterligare en bidragande faktor till att DSBR låter sig retas av denna typ av ret är rimligen den att DSBR egentligen vill att DSR faktiskt ska kunna det han/hon påstår sig kunna. Antag att DSR är DSBRs förälder eller äldre syskon och som sådan faktiskt skulle besitta en dylik förmåga! Detta skulle i så fall vara förenat med väldigt hög status inför omgivningen, inte bara för DSR personligen utan också för DSBR. Att till sina kamrater fullt sanningsenligt kunna hävda att ens far kan flyga eller att ens mor kan andas under vattnet eller att ens storebror har en byrålåda i vilken det alltid finns fullt av godis och serietidningar (hur mycket godis och serietidningar man än tar ut ur lådan) osv osv, är något som DSBR i grund och botten finner minst sagt tilltalande. Men DSBR vet att så inte är fallet – trots att DSR påstår det – och det tycker DSBR är oerhört retligt.
Något som hart när torde bevisa att DSBR innerst inne hoppas, ja nästan tror, att DSR faktiskt kan det DSR påstår sig kunna, är det faktum att en DSBR som utsetts för ett ret av denna typ, nästan alltid – och ofta högljutt – kräver att DSR ska bevisa att han/hon kan utföra det han/hon säger sig kunna. Och detta också oavsett hur befängd den påstådda förmågan än kan förefalla. Att DSR i dessa lägen (av naturliga skäl) brukar hävda att förmågan bara är tillgänglig vissa dagar, vid vissa klockslag, vid viss temperatur etc. och att det just nu, denna dag, detta klockslag, och vid den temperatur som för närvarande råder osv, råkar innebära att DSR just för tillfället inte kan bevisa sin förmåga (fast han/hon förvisso har den, jodå!), förefaller bara stimulera DSBR till än mer energiska försök att erhålla bevisning. Som DSR kan man fabricera de mest hårresande ursäkter till varför man inte kan bevisa sin sak – just då – utan att DSBR för den skull ger upp sina krav på bevis. Detta faktum är naturligtvis i sig en av grunderna till att FMR fungerar så bra som ret och dessutom till att det är en så populär metod att retas på. DSR förundras (förnöjs) över hur långt han/hon kan gå i sina påståenden och DSBR förundras (förnöjs) över att få tillfälle att fantisera kring alla de fantastiska förmågor DSR påstår sig besitta.
Ännu en förklaring till att förmågs- ret är så retliga för DSBR, är naturligtvis att DSBR själv skulle vilja kunna det DSR påstår sig kunna. Det retar DSBR att han/hon inte kan det och det retar honom/henne också att han/hon inte var den som i alla fall kom på att man kan låtsas att man kan det.
^ Tillbaks upp ^Dominans- ret, DmR
Detta är en ganska osofistikerad typ av ret som trots att så är fallet kan vara såväl trevligt som nog så retlig. Den går i princip ut på att DSR dominerar över DSBR på grund av sin högre ålder, sin större kroppshydda, sin större styrka, sin längre erfarenhet, sina större kunskaper osv. Ett enkelt exempel är att som simkunnig DSR fråga en icke simkunnig DSBR om han/hon vill följa med och simma. Detta är förvisso ett ret i sig men sedan kan man som DSR förstärka reteffekten ytterligare genom att ge sken av att vara förvånad när DSBR måste erkänna att han/hon inte kan simma.
Alla situationer som innebär att man ska prestera något kan användas för att rama in ett DmR. I samband med en sådan situation kan DSR därvidlag till en början avsiktligt låta DSBR erhålla en känsla av att han/hon är DSRs jämlike – eller till och med överman – för att sedan, när tiden är mogen, fullkomligt dominera arenan. En skicklig DSR kan styra händelseförloppet in i minsta detalj vilket kan vara oerhört retligt för DSBR. DSBR finner dock ofta stort nöje i situationen sett till sin helhet enär han/hon i perioder erbjuds vara av den uppfattningen att han/hon är DSRs jämlike. Eller till och med överman.
^ Tillbaks upp ^Lögn- ret, LRt
Ett lögn- ret är mycket mer än bara en simpel lögn. Eller mycket mindre, om man så vill. Att barn lätt låter sig luras är allom bekant och ett LRt innebär för all del att DSBR blir förd bakom ljuset, men det retliga för DSBR är att DSBR vet – eller i alla fall anar – att den information som DSR tillhandahåller inte är med sanningen överensstämmande. En vanlig, simpel lögn är i princip alltid antingen en ren lögn och inget annat, dvs inte ett ret överhuvudtaget, eller ett ret av uppenbar DOR- natur. Att som DSR till exempel pracka på DSBR lögner om att han/hon ska få pengar eller olika, attraktiva föremål och därefter säga att det var en lögn och att man bara retades, faller inte inom ramen för denna ret- kategori. För att åskådliggöra vad som menas med LRt har vi valt följande konversation från vilken en utskrift finns tillgänglig:
DSR: 14 år.
DSBR: 5 år
DSR: Vet du om att det finns riktiga, levande dinosaurier på Gotland?
DSBR: Nä-e! De jöreju inte!
DSR: Jo visst! Har du inte läst om det i Dagens Nyheter?
DSBR: Nä-e! De jöreju inte!
DSR: Tyranosaurier och Brontosaurier och en massa olika!
DSBR: Nä-e! De jöreju inte!
DSR: Jo, jag lovar! Jag ska åka dit nästa vecka.
DSBR: Nä-e! De skaruju inte!
DSR: Jo visst. Dom har levt där i en undangömd dal och ingen visste att dom fanns.
DSBR: Nä-e! De haromju inte!
DSR: Jo, det är säkert! Men så hittade man dom när man grävde efter guld och diamanter där på Gotland. En massa riktiga, levande dinosaurier!
DSBR: Nä-e! De gjordedomju inte!
DSR: Jo, absolut! Vi ska åka dit på skolresa.
DSBR: Nä-e! De skaniju inte!
DSR: Synd att inte du går i skolan ... för då hade du kanske fått följa med.
DSBR: Nä-e! Deeintesant!
DSR: Jo visst surru! Och en del av dinosaurierna kan flyga och alla barnen som går i skola kan få flyga på ryggen på dinosaurierna ...
DSBR: Nä-e! De fåromju inte!
DSR: ... och alla flyg-dinosaurierna flyger ut till Gotska sandön och där får alla barnen bada med delfinerna och sjöjungfruarna som simmar omkring i vattnet där.
DSBR: Nä-e! De göromju inte! De fåromju inte! De finnsdomju inte!
DSR: Men det vill inte så många barn göra för dom vill hellre leka med drak-ungarna ...
DSBR: Nä-e! De villromju inte!
DSR: ... eftersom drak-ungarna har speciella cyklar med raketmotor och laserstyre ...
DSBR: Nä-e! De haromju inte!
DSR: ... och dessutom har drak-ungarna hur mycket godis som helst som man får smaka ...
DSBR: Nä-e! De fårmanju inte!
DSR: ... och dataspel som man kan gå in i och vara med i på riktigt ...
DSBR: Nä-e! De kanmanju inte!
DSR: ... och hundar som man får leka med och hästar och rida på och en stor sal som är full med leksaker ...
DSBR: Nä-e! De haromju inte!
DSR: ... som man får använda hur mycket man vill ...
DSBR: Nä-e! De fårmanju inte!
DSR: ... och man får ta med sig så mycket leksaker som man orkar bära!
DSBR: Nä-e! De fårmanju inte!
DSR: Jo visst! Säkert!
DSBR: Nä-e! Nä-e! Nä-e! Nä-e!
DSR: Va? Tror du mig inte?? Har du inte läst om det där?
Vi bryter där trots att konversationen fortsätter på inslagen linje ännu någon timme eller så.
Som synes är LRt närbesläktat med såväl IDR och FMR men skillnaden är ändå så pass stor att man har valt att gruppera LRt för sig (och inte som en undergrupp). FMR liksom IDR innebär förvisso att DSR ljuger, men det DSR ljuger om vid LRt avser inte DSR personligen vilket i princip alltid är fallet när det gäller IDR och FMR. Vid LRt är det i stället världsbilden och/eller naturlagarna som är föremål för lögnerna i fråga. Sedan ter det sig ofta naturligt för DSR att, som i exemplet ovan, därutöver addera ret av IHR- eller FMR- typ.
Som vi kan se spelar DSR också på en del egenskaper vilket får till följd att retet förstärks ytterligare. DSR hänvisar till information i en dagstidning väl medveten om att DSBR inte kan läsa. Vidare hävdar DSR att personal knuten till skolväsendet har framfört den aktuella informationen och vidare att hela skolan ska bege sig till platsen i fråga på sk skolresa. DSBR har naturligtvis otaliga gånger noterat och förundrats över hur personer i hans/hennes omgivning kan sitta försjunkna i diverse skrifter – så som olika dagstidningar – utan att DSBR själv kunnat tillgodogöra sig mer än eventuella bilder och möjligen någon enstaka bokstav. Vidare har han/hon utan tvekan hört talas om såväl "skola" som "skolresor", och DSBR har helt säkert en mycket diffus uppfattning och vad detta innebär men torde ändå vara av den bestämda uppfattningen att deltagande i någon dylik aktivitet är i högsta grad avundsvärd.
Avslutningsvis kan vi alltså konstatera att lögn- ret kan utgöra ramen för ett otal mångfacetterade ret- situationer och därför anses gruppen kunna stå för sig självt i klassifikationen.
^ Tillbaks upp ^Missuppfattnings- ret, MuR
Missuppfattnings- ret innebär som namnet antyder att någon missuppfattar en annan. I de allra flesta fall är det därvidlag DSR som – med flit – missuppfattar DSBR. En enstaka missuppfattning är i de flesta fall sällan effektiv eller förenad med någon större nöjesupplevelse, däremot om missuppfattningen är massiv och total, så kallat globalt missuppfattnings- ret, GLoMuR. DSR kan välja att missuppfatta (de flesta) ord eller hela situationer. Eller både-och, för all del.
Ännu en gång har vi valt en utskrift från en autentisk ret- situation som illustration:
DSR: 34 år.
DSBR: 6 år.
DSBR: Kan du inte läsa något för mig?
DSR: Va? Ska jag VÄSA?
DSBR: Nää! LÄSA!
DSR: Visst kan jag BÄSA om du vill det. Men jag vet inte vad bäsa är för något. Hur gör man?
DSBR: LÄSA! LÄSA! LÄSA! LÄSA!
DSR: JÄSA? Tror du att jag är en bulldeg, eller?
DSBR: Titta! Här är en bok! LÄS den för mig!
DSR: Ska vi baka bullar och stoppa böcker i degen? Det vore väl dumt! Då har vi ju inget att läsa sedan!
DSBR: Nu SKA DU LÄSA!!! LÄSA! LÄSA!
DSR: OK! OK! Du vinner. Har du en servett då?
DSBR: Va? En servett? Varför det?
DSR: Ja? Om du vill att jag ska FRÄSA? Fast jag är inte snorig. Men om du tycker att det är kul kan jag väl försöka fräsa lite ...
DSBR: DU SKA LÄSA!
DSR: Ska jag HOPPA? Vadå? På golvet?
DSBR: LÄSA! LÄSA! LÄSA!
DSR: Rita? OK?
DSBR: LÄSA! LÄSA! LÄSA!
DSR: Sova? NU? Är du trött?
DSBR: LÄSA! LÄSA! LÄSA!
DSR: OK! OK! OK! LÄSA! Får jag boken då ... Så där ja ...
DSBR: Gmmm ... Hm ...
DSR: ---
DSBR: Mmmm
DSR: ---
DSBR: Läs då!
DSR: ---
DSBR: LÄS DÅ!!!
DSR: Jag GÖR ju det! Jag läser och läser ...
DSBR: HÖGT!
DSR: HÖGT? Hur högt då? Så här? (Ställer sig upp).
DSBR: Högt FÖR MIG!!! Så jag HÖR!!!
DSR: Nej då, du STÖR inte ...
Vi bryter där trots att konversationen fortsätter på inslagen linje ännu någon timme eller så.
Som vi ser ger DSR sken av att missuppfatta såväl vissa ord som situationen sett till sin helhet. DSBR torde vara frustrerad av detta men finner utan tvekan ett visst nöje i situationen allra helst som han/hon känner sig säker på att DSR tillslut kommer att falla tillföga och faktiskt börja läsa ur den aktuella boken på ett sett som kommer DSBR tillgodo. En skicklig DSR förmår därvidlag välja en tidpunkt för när detta sker när VsP ligger på cirka 95-96 %.
^ Tillbaks upp ^Upprepningsret, UPPR
Upprepningsret står i en klass för sig enär det är en rettyp som i de flesta fall behärskas och utnyttjas av den som oftast annars är Den Som Blir Retad. Barn kan, som bekant, driva vuxna och äldre syskon till vansinne genom att i första hand härma det de säger och i andra hand det de gör. Också vuxna kan naturligtvis härma barn men knappast till något större nöje för barnet (i alla fall inte i längden) vilket alltså innebär att en eventuell ret-effekt faller inom kategorin DOR. Visserligen torde också ett barns UPPR vara av DOR-typ, men kan – då det utövas – ses som ett sk Hämnd-ret dvs en hämndaktion mot den som annars brukar vara DSR. Visserligen gör detta faktum inte retet mindre DOR men hämnden torde i alla fall delvis rättfärdiga dess användning, och dessutom kan en godhjärtad DSR faktiskt finna visst nöje i att DSBR för en gångs skull lyckas reta så retligt. Visserligen mer av situationen som sådan än av retet i sig men inte desto mindre.
^ Tillbaks upp ^DOR- kategorier
Inom kategorin DOR finns att sort antal ret- klasser vilka inte faller inom ramen för föreliggande arbete. Som exempel kan nämnas knuff-ret, KnR, vilket innebär att DSR knuffar DSBR, klant- ret, KLaR, vilket innebär att DSR skrattar åt – och pekar finger åt – DSBR när denna klantar sig och förbuds- ret, FbR, vilket till exempel innebär att DSR hånar DSBR för att denne är för kort för att få åka berg-och-dalbanan på Gröna lund. Dylika ret är aldrig till nöje för DSBR och – som många ser det – borde inte heller vara det för DSR. Under alla omständigheter har hittills inget seriöst arbeten värt namnet lags ner på klassifikation och beskrivning av DOR – även om sporadiska skifter dyker upp då och då – och man kan förmoda att så heller aldrig kommer att bli fallet.
Visserligen är många DOR ganska oskyldiga, som till exempel att fråga en manlig 6-åring med oavsiktligt öppen gylf om förklaringen till att han har gylfen öppen är den att han varit (eller ska) på tjej- kalas, men de är likafullt DOR och kommer att finnas med i exempelsamlingen endast om de har något att tillföra utöver beskrivningen av retet i sig.
^ Tillbaks upp ^Avslutning
Mycket i vår omgivning är klassificerat och kategoriserat. Föreliggande ret- arbete gör på intet sett anspråk på att vara jämbördig med någon av alla de andra. Visserligen hade Linné på sin tid endast att gå igenom ett begränsat antal växter och Darwin hade som bekant inget annat att fundera på än några få djurarter och deras inbördes förhållanden, men icke desto mindre bör man inte övervärdera betydelsen av ret- klassifikationen. Autonoma ret- fakultet kommer förmodligen att lysa med sin frånvaro ännu några år liksom med stor sannolikhet även Nobelpriset i retning. Man ägnar inte stor möda och mycken tid åt att katalogisera ret för att nå ära och berömmelse. Nej, man gör det av kärlek till konsten. För att man helt enkelt älskar att reta barn! Och för att man vet att barn älskar att bli retade!
^ Tillbaks upp ^zENIL.se