Avsnitt 19 av 24

...

”Hej. Välkomna. Ta ett glas cider.”
”Tackar.”
”Hej. Kul att träffas så här.”
”Ja. Och ett bra initiativ. För vi måste verkligen hitta på något. Samarbeta.”
”Just det. Teamwork.”
”Har alla ett glas? Skål! Välkomna!”
”Tackar.”
”Tackar.”
”Ja, jag kan ju vara ordförande. Eller vad vi ska kalla det.”
”Squad-leader.”
”Just det. SQ.”
”Okej, flickor. Vi vet alla varför vi har samlats här idag ...”

*mumelmumel*klirrande glas*

”... och vi vet vad som är vårt mål: Att reducera våra karlars BF2-spelande till ett minimum!”
”Just det!”
”Minimum!”
”Dom är som barn!”

*mumelmumel*

”Och inte bara våra karlars BF2-spelande, för den delen, utan också våra söners!”

*mumelmumel*

”Dom är också som barn!”
”Jo, men dom är ju barn!”
”Hm ... Det förstås ...”
”Alltså! Idéer, brainstorm och sedan en gemensam strategi!”
”Var det inte på romartiden som en massa fruar gick ihop och förvägrade sina karlar sex om dom inte slutade kriga först? Hur var det nu?”
”Jo, det där har jag hört talas om.”
”Tror inte det funkar. Jag har prövat det på min gubbe men då spelade han BF2 hela natten. Såg närmast glad ut. Den rackaren.”

*mumelmumel*

”Jag kopplade min gubbes push-to-talk-knapp till datorns avstängningsknapp ...”
”Smart!”
”Hahaha!”
”... men efter några gånger begrep han sammanhanget, den lurifaxen.”
”Synd.”
”Var han verkligen så smart?”
”Nja. Det var Buurken som visade honom.”
”Jasså? Ja, min Buurken är duktig med datorer. Det har han alltid varit.”
”Den där Buurken borde skjutas!”
”Knivas!”

*mumelmumel*

”Vi har prövat alla basala knep med hårdvaran. Dra ut sladden. Klipp av nätverkskabeln. Skruva ur säkringen ...”
”Jag smetade matolja på skärmen ... Men han spelade ändå, den idioten. Även om han klagade på att grafiken var dålig för all del.”
”Dom är som besatta!”
”Dom kan spela veckor i streck!”
”Månader!”
”Dom är som barn!”
”Problemet är gubbarnas mentalitet. Lägger vi häftstift på deras datastolar så sätter dom sig där ändå. Dom har visserligen ont i rumpan men dom spelar sitt förbannade BF2 lika fullt. Dom tar sig inte ens tid att undersöka vad det är som sticker dom i skinkorna!”

*mumelmumel*

”Allt dom pratar om är hur dom ska kasta sina bomber och hur dom ska anfalla det ena eller det andra. I bilen, kring matbordet, framför TV:n ...”
”... i sängen ...”
”Ja, och dom pratar om det som om det vore på riktigt.”
”Dom är som barn!”
”HansHugo och Buurken lyckades få badhuset bombhotat med sitt prat.”
”Hahaha! Var det dom? Jag hörde talas om det där när jag var hos frissan.”
”Vi hade en bra dator. Jag menar jättebra. Blank och fin även om det inte riktigt matchade tapeten i arbetsrummet. Men en bra dator. Jag kunde kolla IKEAS katalog, jag kunde kolla Blocket. Kort sagt, en utmärkt dator. Men vad tror ni min gubbe gjorde?”
”Köpte en ny, skit-dyr?”
”Just det!”
”Hutlöst!”
”Och ny mus och nytt tangentbord och en ny skärm som knappt får plats på bordet! Inte om man ska ha en blomkruka där också i alla fall.”
”Jag ville ha ljusstakar på vårt databord. Fick jag inte. Skymde, sa han.

”Åh, vilka karlar!”
*mumelmumel*

”Jag tror att vi måste sätta oss in i deras BF2-värd. Att vi måste lära känna vår fiende!”
”Det låter rimligt. Men hur gör vi?”
”Ett drivande faktum är nog att dom själva tycker att dom är så jäkla duktiga.”
”Just det!”
”Ni skulle höra min gubbe! Så fort han skjuter någon eller spränger någon så ropar han högt av glädje.”
”Ropar han inte högt när han har knivat någon?”
”Har han nog aldrig gjort, tror jag.”
”Stackarn.”
”Alltså. En viktig komponent är nog den att dom lyckas dräpa en och annan fiende. I alla fall ibland.
”Dom är som barn.”
”Vart vill du komma?”
”Jo, jag tänker ... Tänk om vi skulle sabotera det där nöjet för dom?”

*mumelmumel*

”Jag menar, det är ju det vi har försökt göra, fast med andra metoder. Utan att lyckas. Klippt sladdar och så vidare. Men om vi skjuter dom ...”
”Om vi knivar dom!”
”Tänk dig din gubbe. Tänk att han spawnar. Och att det första som händer är att han blir knivad – av DIG!”
”Hahahaha!”
”Då ledsnar han nog snart!”
”Fan va smart!”
”Du menar alltså att vi, alla här, ska börja spela BF2?”
”Just det! Så att vi äntligen får ett slut på eländet!”

*mumelmumel*

”Men då måste vi ha bra datorer ... så man åtminstone kan köra på medium.”
”Fasiken, vi ska väl köra på max!?”
”Absolut! Minst på max!”
”Vi måste ha bra mus också ... Och bra skärm ... Finns skärmar i rött, tror ni?”
”Joy-stick ...”
”2Gb RAM allra minst!”
”Jag vill ha 4!”
”Jag också!”
”Vi måste ha en klan, tjejer ... med ett skräckinjagande namn!”
”Vi måste alla ha skräckinjagande namn!”
”Vad ska du heta?”
”Jag vet inte. Vad ska du heta?”
”Vi får fundera på det. Men så måste vi lära oss spela spelet också ...”

*mumelmumel*

*mumelmumel*

”Kan inte det vara ett problem? Att lära oss spelet?”
”Snick-snack! Hur svårt kan det vara? Man klickar lite hit och dit, bara.”
”Men någon måste lära oss grunderna.”
”Ja. Någon som kan grunderna.”
”Vem?”
”Vem?”
”Jag vet en. Som jag kan tvinga.”
”Vem?”
”Vem?”
”Min lilla Buurken. Han kan grunderna i BF2.”
”Självklart! Bra! Men tänk om han vägrar?”
”Då får han ingen veckopeng, hahaha!”
”Då skjuter vi honom!”
”Då knivar vi honom!”
*Hahahahaha*
”Skål, tjejer!”
”Skål!”
”Då säger vi det. Vi bildar en BF2-klan, Buurken lär oss hur man spelar ... Och sedan spelar vi skiten ur våra gubbar!”
”Dom är som barn!”
”Haha! Du sa det! Våra gubbar är som barn och våra barn är barn så dom kommer säkert att bli värsta, feta, sura när vi knivar dom hela tiden!”
”Då lägger dom sitt gamla BF2 på hyllan!”
”Då kan dom leka med klossar i stället.”
”Eller skjutsa oss till IKEA!”
”IKEA! Here we come!”
”Kan inte vår klan heta det? IKEA?”
”[‹iKeA›] i så fall.”
”Hahaha! Shitt va tufft!”
”Skål, tjejer!”
”Skål!”