Avsnitt 9 av 24

Kära dagbok!

Nu ska jag berätta om när jag fick en egen dator och så ska farsan lära sig spela BF2 han också så nu är han värsta nooben. Shitt, va töntig han e. Och lågrankad. Det är bara morsan som har lägre rank än farsan.

Först sa farsan att vi skulle åka till en dataaffär och köpa min dator. Tur nog för mig var Buurken och hälsade på. När Buurken hörde det där sa han att det var värsta skitdåliga misstaget att köpa dator i en affär.

”Klart ni ska köpa datorn av digitala handelsboden!” sa Buurken. ”Beställ delarna på deras websajt!”
”Vilka delar? Vi ska väl köpa en hel dator!”
”Nej, farbror Hedlund! Man köper delarna var för sig, så klart! Sedan bygger man ihop dom själv!”
”Hahaha!” skrattade farsan. ”Det kan man väl inte? Har du sett hur det ser ut inne i en dator, Buurken?”

Efter ett långt tag lyckades Buurken övertyga farsan. Det blir billigare också, sa Buurken vid tillfälle, och då gick farsan med på det. På villkor att Buurken skulle hjälpa oss att bygga. För farsan har foten mitt i munnen, sa han. Eller om det var tummen mitt i handen. I vilket fall som helst så beställde vi en massa delar från digitala handelsbodens websajt.

Nu blev det nog inte så billigt kanske men jag tror inte att farsan märkte det eftersom vi beställde en massa olika prylar lite hit och dit. Hårddiskar och RAM-minnen och vad det nu var. Jag tror inte farsan såg slutsumman, han bara tyckte att några tusenlappar för en hårddisk inte var så farligt och några andra tusenlappar för ett RAM-minne inte var så farligt det heller. Han e smart, Buurken! Och jag också! Tur för oss att farsan inte är så klipsk.

Efter ett par dagar kom några stora paket som vi fick hämta på posten. Värsta, bästa paketen för det fanns skitmycket sådan där plast med små blåsor på som man kan klämma till ganska hårt så att det smäller! Om man lägger en sådan där plastbit på golvet kan man smälla fet-mycket om man hoppar på den! Hur grymt som helst! Dessutom låg det en massa karameller i en av kartongerna och har man en godis i munnen när man hoppar på smäll-plasten är det värsta grymma!

Buurken packade upp alla prylarna och travade dom på köksbordet.

”Jaha ... Här har vi alltså HansHugos dator. Nu börjar vi med att montera processorn ...”
”Vet du verkligen vad du gör nu, Buurken?”
”Klart han gör, farsan!” (pang – pang – pang) ”Buurken kan allt om datorer.”
”Men det är så mycket grejer! Beställde vi verkligen allt det här?”
”Jepp!”
”Jepp!” (pang – pang – pang)
”Men det här, till exempel. Vad är det?”
”Processorfäkt ...”
”En fläkt? Jaha ... Men det här då? Tre exakt likadana mojänger!”
”Hårddiskar ...”
”Hårddiskar, farsan!” (pang – pang – pang)
”Men det är ju tre stycken? Behöver man verkligen tre av samma? Vad kostar en hårddisk egentligen? Och här då. Fyra likadana!”
”Minnen ...”
”Minnen, farsan.” (pang – pang – pang)
”Sluta smäll dom där blåsorna!”
”Nu skruvar vi in moderkortet ...”
”Vet du verkligen vad du gör nu, Buurken?”
(pang – pang – pang)
Efter ett tag hade Buurken monterat min dator. Konstigt nog blev det inga delar över som det brukar bli när jag bygger modeller. Men så var det ju ingen modell heller, utan en fet dator! Värstingfet tydligen, för Buurken sa att den var bland det fetaste han sett för han sa att den hade GHz och MB och GB och en massa annat fett. Och dessutom en skärm som hade hur många pixlar som helst!
Vi bar in alltsammans på mitt rum. Jag tog med några plastbitar också, och några karameller.

”Nu är det dags för OS”, sa Buurken.
”OS? Nehe du, Buurken”, sa farsan med ett flin. ”Datorer kan du kanske men sport och idrott är du usel på. Det är flera år till OS!”
”Flera år?” (pang – pang – pang)
”Sluta smäll dom där blåsorna, HansHugo! Du driver mig till vansinne!”
”Operativsystem, farbror Hedlund. Operativsystem! För du vill väl inte att HansHugo ska köra sin dator på bara BIOS?”
”Fan va taskigt, farsan!” (pang – pang – pang) ”Bara BIOS! Hur fett är det?”
”Operativsysten ... OS, jag fattar. Okej ... Ja, CD-spelaren verkar ju fungera i alla fall ...”
”DVDn, annars var det rätt. Den kan både läsa och skriva ...”
”Kan den?”
”Fett!” (pang – pang – pang)
”Är du säker på det?”
”Självklart! För det priset vore det konstigt annars.”
”Priset? Hur mycket ...”
”Sådär, in med skivan ...”
”Vet du verkligen vad du gör nu, Buurken?”
”Tja, på ett ungefär i alla fall ...”
”På ett ungefär!?”
(pang – pang – pang)
”Nu rockar det!”
”Vilket då?”
(pang – pang – pang)
”Men hur många blåsor är det kvar, HansHugo? Har du inte smällt upp dom snart?”
”Rockar! Klart! Allt funkar!”
”Ingen risk, farsan, det finns många kvar! Men karamellerna är slut.”
”Sluta smäll! Jag blir tokig!”
(pang – pang – pang)
”Nu ska vi installera klienten.”
”Vem är det?”
”BF2-klienten! Programmet!”
”Så jag kan spela, farsan!”
”Hm ... Just det ... Och jag hoppas att du hjälper mig att installera den där klienten på min dator också, Buurken?”
”Behövs inte ...”
(pang – pang – pang)
”... för det har jag redan gjort.”

”VAD ÄR DET HÄR FÖR LIV!?”

(Shitt! Morsan! Och köket ser ut som en sopptipp! Kartonger och förpackningar överallt!)

”Eh ... Men hej, älskling ...”
”Hej mamma ...” (pang – pang – pang)
”Hej tant Hedlund ...”
”VAD GÖR NI OM JAG FÅR FRÅGA!? OCH VAD ÄR DET FÖR SMÄLLANDE!?”
”Buurken har byggt en dator till HansHugo. Sluta smäll nu, HansHugo.”
”Byggt en dator?” ”Jepp. En fet!” (pang – pang – pang) ”Kolla vilka feta små plastblåsor, morsan! Vill du testa?”
”En fet dator?”
”Jepp!”
”I köket?”
”Nja, det där är bara tomkartonger, gumman. Vi ska strax städa, bara klienten är på plats.”
”Vilken klient?”
”Ett dataprogram, morsan. Farsan har också ett!” (pang – pang – pang)
”Jasså, det säger du! Så farsan har också ett, säger du?”
”Eh ... alltså ...”
”För snart ska farsan och jag skjuta kineser! Eller amerikaner kanske, det beror på.”
”Jag tror nog att vi kör Kina.”
”Okej Buurken ...”
”Kör Kina? Vaddå kör?”
”Eh ... alltså ...”
”Buurken och jag ska hjälpa farsan, förstår du. För han är värsta nooben.”
”Jasså, det säger du! Ja, han lär nog strax behöva all hjälp han kan få ... din farsa!”
”Eh ... alltså ...”
”Han får inte ens ha ett upplåst vapen, morsan.” (pang – pang – pang) ”Noobar får inte det.”
”Jasså inte! Tråkigt för honom, det vill jag lova! Jag tror nämligen att han kommer att behöva ett vapen eller två!”
”Men han får en kulspruta från början ... och handgranater ... Om han inte är sniper, förstås ...”
”Mycket intressant!”
”Eh ... alltså ...”
”Han kommer att (pang) köra ner bilar i vattnet och (pang) störta med helikoptrar hela (pang) tiden.”
”Jasså du! Störta med helikopter, säger du!”
”Alla kommer att försöka skjuta honom!”
”Det har jag full förståelse för!”
(pang – pang – pang)
”Varenda amerikan kommer att försöka kniva honom!”
”Det är det nog inte bara amerikaner som kommer att försöka!”
”Eh ... alltså ...”
(pang – pang – pang)
”Han kommer att göra grymt mycket feta fel, morsan! Tiim-killa och bajs-rapa och allt möjligt!”
”Så din farsa kommer alltså att ... bajs-rapa?”
”Men vänta nu, HansHugo ...”
”Han menar bejs-rejpa, tant Hedlund.”
”Som om jag därmed skulle låta mig nöjas med denna kryptiska förklaring?”
(pang – pang – pang – pang ...)
”Så där ja, farsan. Det var sista plast-bubblan ...”
”Tack och lov!”
”Du kan väl också vara med morsan! Du kan vara commander!”
”Commander?”
”Visst! Då måste vi lyda din minsta vink!”
”Hm ...”
”Jag tror att du skulle bli en grym commander, tant Hedlund!”
”Det tror jag också! Eller vad tror du, farsan?”
”Säkert ... Säkert den värsta, grymmaste commandern vi upplevt... Aj! Men, älskling! Jag bara skojade! AJ! HJÄLP! HANSHUGO! BUURKEN! I NEED SUPPORT, DO YOU COPY!?”
”He needs a medic, there, HansHugo!”
“Confirmative, Buurken! Confirmative!”