Avsnitt 2 av 24

Kära dagbok!

Nu ska du få höra om när jag och Buurken spelade online för första gången. Fan va det var tufft! Fast det blev mest krig mot blåa spelare. I det egna laget alltså.

När mitt spel öppnades på pappas dataskärm tänkte jag på att jag först hade trott att det var den där tuffa musiken och dom där tuffa filmerna i början som var själva spelet. Hahaha! Vilken nybörjare jag hade varit på den tiden. I går, vill säga.
Nu, nu vet jag hur man kommer vidare. Nu, nu vet jag hur man loggar in på en server. Buurken har lärt mig! Och han har visat hur man gör så vi kan snacka med varandra när vi spelar. Och hur man chattar med andra spelare inne i spelet. BF2 är värsta fet-grymma spelet, det är då ett som är säkert!

När matchen började var vi på en stor båt där det var fullt av gubbar och helikoptrar och flygplan. Alla gubbarna sprang hit och dit och sköt i luften eller framför sig eller på väggarna eller på varandra. Dom kastade grejer omkring sig också: väskor med ammunition, förbandslådor, landminor, personminor, rökgranater och handgranater. Alla pratade BF2-språket och sa ”Enemy spotted! Thanks, I owe you one! Need ammo? Need ammo? Enemy boat spotted! I NEED A MEDIC HERE!” och en massa annat tufft. En stor helikopter flög omkring ½ meter över däck och puttade ihjäl gubbar samtidigt som andra gubbar sköt mot helikoptern med raket-rör.

”Vi måste ta oss iland”, sa Buurken, samtidigt som han, på ett tufft sätt, ömsom lade sig ner platt på mage – ömsom reste sig upp.
”Varför det?” sa jag, för jag undrade varför. Det fanns nämligen fullt av figurer omkring mig som sköt och kastade handgranater på varandra. ”Kan vi inte skjuta lite på dom där?” sa jag, och pekade på några killar.
”Äh”, sa Buurken. ”Dom e ju i samma lag som oss. Vi tar attack-hellin! Kom, den spawnar här!”
Just då sprängdes alla i luften för det kom ett artilleri-anfall och dessutom ett stort bombflygplan som släppte alla sina bomber rakt på oss.
”Jäkla bejs-rejper”, sa Buurken. Och så skrev han i chatten: YOU FUCKING BASE-RAPER FUCKER MOTHERFUCKER ASSHOLE, skrev han.
BAJS-RAPARE! Skrev jag tufft. Och tillade: EAT SHITT!
”Bra”, sa Buurken. ”Tufft skrivet! Kom nu!”

På helli-plattan stod sju-åtta killar och trängdes. Alla hoppade upp-och-ner hela tiden samtidigt som dom sa: ”No way man, no way man. Negative. No Sir! No way man!”
Jag hoppade in bland dom andra men för omväxlings skull sa jag ”Yes sir” och ”Thanks, I owe you one” i stället för no way man. Fan va tuff jag var! Tror jag.

Plötsligt pluppade attackhellin fram ur tomma intet och två killar hamnade däri. Hur vet jag inte, för det såg närmast ut som om dom satt i den från början. Den kanske var full redan när den kom? Hursomhelst. Killarna som stod utanför började genast skjuta på helikoptern. Kasta granater på den. Hugga på den med sin kniv. Klistra fast små paket på den. Helikoptern vinglade upp i luften samtidigt som den sköt ihjäl alla som stod runt omkring – mig och Buurken också – men just som den började få lite höjd krockade den med ett jetflygplan som kom flygande.
FUCKING TEAMKILLER NOOB! skrev Buurken.
RETARDED MOTHERFUCKING ASSHOLE SHITHEAD! skrev någon annan.
LOL skrev en tredje.
LEARN HOW TO FLY, DICKHEAD-NOOB skrev han som hade suttit i jetflygplanet. Till sig själv, förmodade jag. Som påminnelse eller anmodan.
FUCKING FUCK skrev jag. Tufft.
”You are the finest squad I’ve ever set eyes on”, sa vår commader.

”Kom”, sa Buurken. ”Vi tar en båt! Dom finns under däck!” När vi kom ner under däck fanns det en båt på plats. Konstigt nog låg den vänd upp-och-ner och från dess innanmäte hördes besynnerliga knirkanden och knorkanden.
”Han paddar, det svinet”, sa Buurken upprört.
”Paddar?”
”Han har vält båten så den går sönder och sedan lagar han den så den blir hel!”
”Va?” sa jag. ”Hur smart är det? Är det en noob?”
STATPADDING MOTHERFUCKING ASSHOLE NOOB skrev Buurken i chatten, varpå han sköt sönder båten med ett raket-rör. ”Han vill ha medalj, det är därför han välter båten.”
”Får man medalj om man välter en båt”, undrade jag. ”Jag vill också ha en medalj! Kan vi inte välta den stora båten? Så vi får en stor medalj?”
”Tror inte att det går”, sa Buurken. ”Dessutom är det fusk. Och förövrigt finns det inte så stora medaljer ...”

Efter ett tag dök en ny, rättvänd båt up. Vi hoppade i men i samma stund kom padd-killen tillbaka och sköt oss med ett raket-rör.
TEAMKILLING BASTARD I FUCK YOUR GRANDMOTHER WITH A HERRING-SANDWICH skrev padd-killen ilsket. GO AFK YOU BUGG-FACE!
I WILL REPORT YOU TO EA svarade Buurken. MY FRIENDS SISTER HAVE A COUSIN THAT WORKS ON EA-VÄNERSBORG! ASSHOLE!
”Ha!” sa Buurken. ”Där fick han! Spawna där uppe. Nu tar vi en fet-helli!

Uppe på däck satt någon i en kanon vid ena kortsidan och sköt ihjäl alla gubbar på däck. Han skulle just skjuta mig och Buurken när kanonen sprängdes i bitar av ett flygplan. För ett ögonblick var däcket folktomt och vi lyckades ta oss in i en stor transporthelikopter. Tufft nog var det Buurken som satt vid styrspakarna medan jag hamnade vid en skithäftig kulspruta. Strax kom en massa gubbar fram igen men jag sköt ihjäl så många jag kunde varefter dom dök upp.
Helikoptern började lyfta. ”Nu ska vi kappa flagor”, sa Buurken.
”Pappa flaggor?” sa jag nervöst. ”Vad är det? Tror inte vi får låna dom. Vi får ju inte ens låna hans dator egentligen ...”
”KAPPA flagor!”
”Klappa flaggor? Varför ska vi klappa flaggor? Får man medalj då? Vilka flaggor, föresten?”
”Skit samma! Skjut om du ser något!”
”Jag skjuter och skjuter!”
”Give me a ride”, sa en kille samtidigt som han pepprade vår helikopter med sitt maskingevär.
”No way man”, sa Buurken tufft och flög iväg upp i luften.
”You are the finest squad I’ve ever set eyes on”, upprepade vår commader med vänlig stämma.
LOL skrev någon.
Sedan var matchen slut.